J en z 0 r

Therese!

det är mycket sorg här bland mina inlägg ser jag. men det är lättare att skriva i dom stunderna, lättare att dela med sig av.
är jag på bra humör är jag ju oftast med vänner & kan ventilera den vägen.
fick ett ras alldeles nyss, har precis hämtat andan igen.
om & om igen lyssnar jag på dina sånger mormor, begravningsmusiken.
egentligen kanske jag inte borde, men det är på nåt sätt lugnande, trots att jag gråter tills jag tappar andan.
jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, därför pratar jag knappt om det.
alla har sin sorg att bära & detta är den största sorgen inom mig.
fina du. fina, fina du.
jag lovade mamma att hjälpa till med graven i veckan, men det hinner jag inte. förlåt mig.
och förlåt mig för att jag inte varit där på ett tag mormor. men det är så tungt.

jag saknar dig.
det gör så ont.
kom tillbaka fina du.

mormor, du är så älskad & saknad.

nej det är inte Marilyn Manson jag syftar på, utan mitt nya, fina bord.

feta cravings right now.

härligt att börja morgonen på jobbet med musjakt!
han är nu döpt till Anders, dock ej fångad än.

to be continued...

frukosten är avklarad & Erics kommentar va; du är häftig.
ikväll blir det bio med måns, ska bli mysigt att äta godis & mysa.

är tillbaka. för stunden iaf.

vaknade upp idag & kände för första gången på länge att livet faktiskt är helt underbart, ibland.
denna sommaren har varit både upp & ner, men om jag tänker efter riktigt noga, så är det trots allt mest upp.
jag är jävligt bra på att vara bitter & folk får gärna ha den åsikten.
kunde inte bry mig mindre.
men jag hoppas att dom jag älskar & bryr mig väldigt mycket om vet att jag inte är så hemsk egentligen.
oftast skriver jag bara när jag är väldigt arg eller ledsen, lättare då.
men jag kanske också ska börja skriva när någon känns bra?
problemet är att man kan framstå som nån jävla solstråle & en sådan stör iallafall jag mig på.

fick ihop några rader ikväll, det trodde man ju inte när man vaknade imorse.
tänker nu återgå till att dricka vatten & äta chips med kittysarna.

det var ett jävla gnäll från höger & vänster. ska minsann hålla mig hemma bakom stängda dörrar resten av semestern. eremit ska jag bli.
ensamvarg. forever fucking alone.
nu tycker ni att jag är otacksam & borde uppskatta det jag har omkring mig osv.
det gör jag också. men det är väl för i helvete mitt liv. vilket betyder att JAG styr över det, jag gör det som känns bäst för mig.
vill jag ligga i min säng & hetsäta dom där kebabchipsen så gör jag väl det.

poängen är att jag vill att folk ska acceptera mig, det jag vill göra & det jag känner är bäst för mig.
och just nu kändes det som en ypperlig ide att bli lite full (läs mycket).

Så, over and fucking out.

.. att jag inte blir spyfärdig så fort jag ser ordet cancer nånstans.
klumpen i min hals, tårarna som bränner i ögonen, hur jag känner att jag vill lägga mig ner & bara skrika.
det är ett jävla helvete.
hur kunde du bara ta älskade mormor ifrån mig!?

fu haterz.

det är så jävla typisk.
jag ska alltid fucka upp.

http://www.youtube.com/watch?v=tTr4jtSjY7Y&feature=youtube_gdata_player